Ordlista

Socken
Ett geografiskt område som för kyrkoböcker. Socknen hade en sockenkyrka, styrdes av sockenstämman, och var en föregångare till dagens kommuner.

Annexförsamling
Annexförsamling kallas den församling som är underordnad en moderförsamling i ett pastorat. Annexförsamlingen har ingen egen kyrkoherde, utan gudstjänsterna förrättas av den gemensamma kyrkoherden (pastorn).

Rote
Rote betyder utbruten del, distrikt, skara eller avdelning. Begreppet har under lång tid i svenska språket använts för skilda funktioner, främst för minsta minsta truppavdelning i en formering eller ett förband, för uppdelning av stad i distrikt för folkbokföring, brandförsvar, med mera. Samt för indelning av socken i distrikt, samtliga socknar var sedan 1682 administrativt uppdelade i rotar. Bönderna (markägare) i en rote hade gemensamt ansvar för olika uppgifter, exempelvis rotering (vid soldatrote, båtsmansrote eller ryttarrote), fattigvård (vid fattigrote), årliga husförhör (vid husförsrote) med mera. Detta syftade på att skapa jämnstora grupper som de olika bördorna kunde fördelas rättvist på. En person som underhölls av en fattigrote kallades rotehjon.

Kyrkobok
Ett register som kyrkan var ålagd att föra över alla invånare i socknen/församlingen.

Husförhörslängd
Husförhörslängden är en kyrkobok med uppgifter om alla invånare i en socken/församling. Innehåller bl.a. prästens anteckningar om läs- eller skivfärdighet och betyg för katekeskunskaper. Resultatet antecknades per familj. Husförhörslängden innehåller även uppgifter om familjemedlemmars och tjänstefolks födelse, hemort, flyttningar, vandel, värnpliktsnotering, giftermål och död. Innehållet i boken varierade med tiden, platsen och prästen.

Församlingsbok
Församlingsbok är den kyrkobok som 1895 ersatte husförhörslängden. Innehåller vanligen inga uppgifter av religiös betydelse, som till exempel nattvardsgång, husförhör eller betyg i katekeskunskap.

Födelse- och dopbok
Prästens förteckning över de som är födda och döpta i socknen/församlingen.

Lysnings- och vigselbok
Prästens förteckning över de som är vigda i socknen/församlingen.

In- och utflyttningslängd
Prästens förteckning över de som flyttat in eller ut i socknen/församlingen.

Död- och begravningsbok
Prästens förteckning över de som är döda i socknen/församlingen. Här finns anteckningar om en avlidens namn, dödsdatum, begravning med mera. Exakt vilka uppgifter som skrevs in kunde variera kraftigt, det berodde helt på prästen.

Ibidem
Ibidem är ett latinskt uttryck som betyder “på samma ställe”. Betyder på samma plats som föregående person.

Hemmansägare
Person som äger och brukar en jordbruksfastighet.

Landbonde
Landbonden var vanligen inte självägande utan brukade någon annas jord. För rätten att bruka jorden (arrendet) erlade landbon årligen en avgift.

Odeltorpare
Äger sitt torp.

Torpare
En torpare ägde inte jorden utan arrenderade den och betalade vanligen arrendet genom att utföra ett antal dagsverken på markägarens hemman. Utifrån ett kontrakt fick han bruka jorden, bygga hus och nyttja bete för kreatur. Torparen var en landbo med ärftlig besittningsrätt (åborätt). Torparinstitutionen försvann slutligen från Sverige 1943 då dagsverken förbjöds som betalningsform för arrenden.

Sytning
Undantag eller sytning, överenskommelse vid hemmansförsäljning att säljaren skall få vissa förmåner under sin livstid, t.ex. spannmål, potatis, bränsle och andra naturaprodukter eller en bostad.

Dräng
xxx

Piga
xxx

Legostadgan
Legostadgan, även kallad tjänstehjonsstadgan eller legohjonsstadgan var en lag i Sverige som reglerade förhållandet mellan husbonden och hans tjänstehjon (anställda) ute på landsbygden. Den första legostadgan kom år 1664, och ersattes med nya stadgor flera gånger. Den senaste kom år 1833 och var med revideringar officiellt gällande lag ända till den 24 oktober 1926, då den avskaffades efter att sedan länge ha spelat ut sin roll.

Inhyseshjon
Inhyseshjon var arbetsoföra och obemedlade människor, oftast äldre eller personer med funktionsnedsättning, som socknens fattigvård placerat – inhyst hos en familj mot ersättning, normalt inte närmare släkt med familjen eller i övrigt tillhörde tjänstefolket. Det var en lösning på orter där det inte fanns fattighus, fattigstugor eller andra offentliga inrättningar för de obemedlade. Inhyseshjonet placerades hos den familj som krävde lägst betalt för att hysa hjonet.

Rotehjon/Fattighjon
Rotehjon eller fattighjon var de sämst lottade, de fick inte vara kvar som fattighjon i någon familj utan blev hänvisade till rotegång inom hela socknen. Under kortare perioder fick de vistas på varje ställe, där de fick nödvändig kost, logi och vård. Fattighjon kallades de som var inhysta på fattighus eller fattigstuga.

Fattighus
Fattighus eller fattigstuga var en byggnad där fattiga och orkeslösa personer förr inhystes. 1686 års kyrkolag rekommenderade kyrkans församling att instifta fattighus eller fattigstugor, och 1734 blev rekommendationen tvingande. Trots detta instiftades inte fattighus överallt, och även där de fanns spelade rotegång och inkvartering hos privatpersoner mot ersättning, ofta i form av fattigvårdsauktioner en större roll. De som var inhysta på fattighus eller fattigstuga kallades fattighjon.